Det här är en sida med bara negativ kritik. Jag sågar allt som kommer i min väg - konst, konstnärskap, institutioner, kritiker. Min övertygelse är att det alltid, hur himla lovvärt det än är, går att finna något dåligt med ett konstverk. Och att det är just det som är min uppgift.

Läs mer

Den här bloggen kan också läsas som en fortsättning på min förra, Rosa Berger.

2010-10-29

LIAR, Sara-Vide Ericson på Galleri Magnus Karlsson

Det finns en kvalitet i konsten som framträder enbart i det sociala spelet. Den kallas "buzz" och består av rykten som börjar surra bland "insatta". Alla som vill hänga med gör ju allt för att hänga med och då gäller det också att hänga med. Det är en sorts magi, ingen behöver egentligen se, ingen behöver förstå vad det handlar om, men den där "buzzen" gör att alla glatt läser in något spännande och nytt i det som det för tillfället talas om. Det blir en självuppfyllande profetia. För en kritiker måste det vara regel nummer ett att aldrig ryckas med av sådana rykten.




Se på målningen. Behöver jag säga mer? Det här är dåligt måleri, det kan knappast undgå någon. Konstiga människor i konstiga ställningar i skrikiga färger. Frågan är varför det plötsligt talas om att det är "hett"? Kan det vara så att alla fattar direkt att det ska vara dåligt och att det är det som är coolt? Kolla, hon driver med omoget, självupptaget, psykologiserande amatörmåleri! Hon är en "LIAR"!? Nej, så är det nog inte...

14 kommentarer:

Anonym sa...

Vad är ditt problem, är du avundsjuk möjligen? Har du gjort några misslyckade försök att måla själv på någon kvällskurs i måleri någon gång och nu är du bara bitter och springer runt och dissar allt du ser. Jag till skillnad från dig har målat i många år och jag kan se att Sara Vide Eriksson inte är någon lallare utan en bra målare. Det är inget som helst fel på de här målningarna som du vill påstå. Det är inget fel på färgerna, det är inget fel på teckningen och inte heller något fel på innehållet. Ditt liv måste ju bli mycket tråkigt när du går omkring och gnäller på allt och alla hela tiden. Tänk om du skulle försöka öppna dina ögon istället och bara supa in det du ser, istället för att vara så jävla negativ. /En som hyllade Sara Vides bilder långt innan hon blev "hypad"!

Denome sa...

Sara-Vide-fan:
Mitt syfte med den här bloggen är att hitta fel. Det innebär inte att jag inte kan se kvaliteter, jag ser bara ingen mening i att skriva om dem. Inte för att jag är bitter, det har att göra med situationen på konstfältet som helhet idag. Se vidare under "En affirmativ mobb".

Anonym sa...

Sara-Vide fan och Sara-Vide fan, jag blir bara så himla trött på att så mycket konst som görs accepteras utan vidare, men när det kommer till måleriet tar sig folk friheter att tycka och tycka och tycka bara för att det finns en tung måleri tradition. Varför kan man inte se på måleriet som annan konst, allt är ju konst vet du? Varför får man inte måla som om det inte har funnits något måleri innan. Hon är ju knappt 30 år, du kan ju inte vänta dig att hon ska måla som en mossig gubbe.

Anonym sa...

Och vad då "hitta fel"? Vad är rätt då? Det finns väl inget himla facit.

Denome sa...

Sara-Vide fan och Sara-Vide fan:
Jag är också trött på att så mycket konst accepteras utan vidare. Det är därför jag startat "Sågen". Detta råkade bara vara den första utställningen jag hamnade på sen jag drog igång. Det kommer mer.

Du har rätt, det finns inget facit, men det är ändå inte svårt att finna fel - om man bara hittar rätt vinkel!

Anonym sa...

Jaså, du har nyss startat "sågen", men din förra blogg då som du länkar till här? Finns det överhuvudtaget någon konstnär som du inte har sågat?

Denome sa...

Ja, för att ta några exempel från sista sidan: Caspar David Friedrich, Emily Björk, Ola Pehrson, Gunnar Larsson, Jarl Ingvarsson, Åsa Nyhlen, Johanna Karlsson får alla mer eller mindre positiva omdömen. Men jag måste erkänna att jag så småningom märkte att jag föredrog att såga framför att haussa. Och så märkte jag att jag oberoende av vad jag från början hade tyckt lätt kunde hitta ofördelaktiga vinklar som ställde materialet i ny dager. Delvis är det väl det som inspirerat mig till detta experiment: Går det att hitta sådana vinklar hos all konst? Med Sara-Vide var det lätt, jag gillade det inte från första anblicken, vinkeln jag försökte få till var att vända detta mot en viss lättimpad följsamhet hos konstkännare/köpare. Men det kanske misslyckades...?

Anonym sa...

Man kanske kan som en av mina konstlärare gjorde en gång, jämföra det med att sitta och titta på en fotbollsmatch, man kan hojta och klaga på spelarna, men om det var en själv som var där på planen skulle man nog inte göra så bra ifrån sig själv. Men jag kan inte säga något om det, folk har rätt att tycka och konst ska ju väcka känslor. Det en och annan av dem som du räknade upp som inte jag gillar att titta på, men jag säger inte för den skull att de inte kan måla, teckna eller vad de nu gör.

singoalla sa...

För att vara en första kritik av en separatutställning på lång tid, finner man inte andra ordval än; undermåligt.

Detta beroende på ett par väldigt enkla misstag och sköldar.

I pedagogikens tecken skall jag därför försöka mig på att per punkt uttrycka mig.

1. Det skall enligt din egen utsago vara en blogg för negativ kritik, fine. Negativ kritik är uteslutande den mest utvecklande. Samtidigt bör även den mest primala kritik ( som denna blogg tydligt förespråkar) innehava en särskild kraft och utveckling av sina egna påståenden. Oavsett hur "sura" el "tvära" dom må vara. Här bör det höjas ngra nivåer.

2. Det refereras till den särskilt sämsta målningen i utställningen. Som återfanns längst in i galleriet, likt en liten skatt. De resterande nämns som ngt en förbipasserande mås skulle ha yttrat kring en oåtkommlig hamburgare glufsandes av en byxlös hemlös. Påminnelsen om att undvika befängda uttryck kring sin kritik som enbart gränsar sig till personangrepp är inte analytiskt, inte heller negativt berikande.

3. "recensionen" som denna utställning på ngt vis skall uttala sig om har fullständigt misslyckats.

Ps: jag passade på att göra en kvick undersökning av din gamla blogg och fann att du skrivit om din påstådda vänskapsrelation med Ola Pehrson, som du hyllade.
Fint.
Jag var själv på fabriken, upplevde den som hyllande men dödligt orättvis. Samtidigt verkar det aningen naivt att referera till sin "vän" som hyllad konstnär och samtidigt påstå sig kunna kritisera, negativt. Skepticism i all ära, men att vara oärligt skeptisk ( ngt du försökt dig på i denna recension) är för guds nåde enbart en väg till ytterligare söndertrampade fallerade original, som jag tycker att denna text du plottrat ner i den värsta kissnöd enbart representerar.

Kul vore om du utvecklade din kritik, så den kan försöka sig på en liten std.

Denome sa...

Roligt att du hittat hit Singoalla!

Du har rätt, recensionen är väldigt orättvis mot konstnären. Skälet är att jag använder utställningen för att kritisera ett annat fenomen. Målningen jag uttalar mig om är dock inte sämre än någon annan på utställningen.

I fallet Ola Pehrson inleder jag rapporten med att påtala hur svårt det är just att skriva om någon man kände, som dessutom dött.

Singoalla sa...

"Skälet är att jag använder utställningen för att kritisera ett annat fenomen" som naturligtvis inte utvecklas tillräckligt.

Gällande att skriva kritiskt om en vän så förstår jag dina predikament med dessa "svårigheter", dock vill jag snabbt rycka till mig rättigheten, att låta bli.

Nästa gång kanske konceptet i sig får ngra kritiska blickar. ist för enbart en lättsam, flugviktig vind av simpel subjektivitet.

Denome sa...

Singoalla. Jag måste tyvärr erkänna att jag inte förstår vilket koncept du syftar på här. Sara-Vides?

Patrik Stensson sa...

Jag tror det är missriktad energi att ägna sig åt den negativa aspekten av tillvaron, tänk dig själv att bara påtala det som du är besviken på hos dina barn, inget gott kommer ur det. Eller en lärare som bara tar upp det som eleverna gör fel. Det enda som öppnar ett hjärta för invändningar är uppskattning. Jag hoppas att du vänder på kuttingen och strävar vidare, för det behövs röster som din. Patrik

Denome sa...

Hallå, Patrik! Hur hittade du mig? Ja, som du kanske märkt rann energin av mig efter första recensionen. Jag tyckte det var en kul idé, men det höll inte i praktiken. Det var för lätt att hitta fel, det blev trist och motståndslöst. Och så har jag inte tid och råd med någon hobby. Tack för kommentaren!